Runner, runner - en ny pokerfilm till hösten

I dag klickade jag runt lite på internet för att se om jag hittade någon ny och intressant film att titta på framöver. Och, jag hittade en nyhet på Casinotop10.se om en pokerfilm som heter "Runner, runner" och spelas av bland annat Ben Affleck och Justin Timberlake. Premiären planeras till den 27 september 2013 så än får jag vänta ett tag innan jag kan se den, men den ska absolut finnas med på min ”Måste se denna film” lista.

"Runner, runner" ska tydligen handla om illegalt onlinespel och är en dramatisk thriller. Ivan Block är en affärsman som driver ett spelbolag och i filmen konfronteras han av Richie, en högskolestudent som har förlorat alla sina pengar på spel. Men Ivan Block erbjuder Richie ett jobb i stället och därmed involveras Richie alltmer i den skumma verksamheten som Ivan Block bedriver.

Jag tycker att det låter som en bra historia och Ben Affleck brukar vara en bra skådespelare så jag tror att filmen kommer att bli sevärd.

Bolaget Appia Way som ägs av Leonardo DiCaprio samt några andra välkända namn är producenter till filmen. Både Leonardo DiCaprio och Ben Affleck har båda deltagit i stora pokerturneringar tidigare så jag kan förstå deras intresse av att göra en film om onlinepoker. Det är ju alltid roligare att göra något som ligger en varmt om hjärtat.

Jag har tyvärr ingen trailer att lägga in på ”Runner, runner” än men den kommer när jag har sett filmen och skrivit om den.

Django Unchained

Django Unchained (2012), 165 min - Äventyr, Western - 18 Januari 2013 Sverigepremiär

Så blev det Django Unchained som jag tittade på denna gång. En riktigt bra film om än en aning överdriven ibland. Det är ju en typ av western så en hel del skjutande och sprutande blod får man uppleva vilket jag tycker är onödigt mycket av i filmen. Men för den som gillar pang, pang så kan man nog få sitt lystmäte tillfredsställt.

I övrigt tycker jag att filmens handling är intressant och bra och den utspelar sig någon gång under mitten av eller slutet av 1800-talet. Django är en slav som blir fritagen av en tysk prisjägare under en transport av flera slavar. Tillsammans jagar de rätt på efterlysta män och skjuter dem för att få ut belöningen för dem. Målet för Django är sedan att få hjälp av tysken för att kunna frita sin fru som ägs av en våldsam plantageägare i Mississippi.

Filmen är överraskande romantisk för att vara en western och äventyrsfilm, och jag är inte riktigt säker på att jag tycker att denna relation mellan Django och hans fru känns speciellt trovärdig. Ändå är filmen underhållande och väl värd att se. Jag har sett bättre filmer och bättre western också, men det var ett tag sedan så att få se en nygjord western var faktiskt roligt.

Regissör: Quentin Tarantino
Författare: Quentin Tarantino
Skådespelare: Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio

Dom över död man

Svensk premiärtitel: Dom över död man, Internationell titel: The Last Sentence

Längd: 126 minuter, drama, Sverigepremiär: 2012-12-07.

Så blev det ännu en film som bygger på en sann historia. Eller, det är väl mer av en biografisk film om Torgny Segerstedt som var huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) mellan 1917 till 1945. Detta är en film som jag tidigare inte hört eller sett någonting om förrän i går när jag hittade den på en filmsida. Jag fastnade för den på grund av dess titel och för att det är en biografi och trots att den spelas helt i svartvit så ville jag ändå se den. När jag sedan tittade på filmen kändes det mer riktigt att den var i svartvit i stället för färg, det blev mer autentiskt på något vis.

Torgny Segerstedt var för många människor en hjälte som vågade säga sin mening när det gällde Hitler och hans anhängare. Bland annat lästes hans artiklar upp i engelsk radio men den svenska kungen och regeringen blev oroliga för vilka konsekvenser som hans artiklar kunde föra med sig. De var rädda att Sverige skulle dras in i ett krig mot Tyskland då Sverige ansåg sig ju vara neutralt och ville så förbli. Man får i filmen följa med i dessa skeenden vilket är intressant tycker jag.

Förutom de politiska händelserna där Torgny Segerstedt var inblandad genom sitt skrivande så får man också följa med in i hans privatliv, som var ganska kaosartat i stort sett i hela hans liv eftersom han hade svårt att hålla sig till en och samma kvinna. I filmen möter vi honom först i medelåldern när han är gift med sin norska fru som kallas Puste och lever familjeliv med de nästan vuxna barnen och hans tre hundar. Han är då också i ett förhållande med en judisk kvinna som är gift med ägaren till tidningen GHT. Detta sker inför öppen ridå, så alla i bekantskapskretsen vet om det och även hans fru som lider av deras förhållande men kan inget göra. När Torgny Segerstedt blir äldre inleder han en ny relation med en kvinna som börjar som hans sekreterare och då hamnar hans tidigare älskarinna i skymundan.

Jag tycker faktiskt om filmen som helhet, fina rolltolkningar av skådespelarna över lag och intressant att se lite av Sveriges historia på detta sätt. Miljöbeskrivningarna känns som om man befinner sig där på 1940-talet och framåt, i alla fall inbillar jag mig att det var så det var. Jag var inte ens född då så kan ju egentligen inte veta :-)

Dom över död man har mycket positivt som gör den sevärd men om jag ska säga något negativt så är det att den blir lite för seg i bland. Det hade gått att lägga in några scener med högre tempo i vissa avsnitt av filmen vilket skulle ha gett den lite mer energi.

Regi: Jan Troell

Producent: Francy Suntinger

Manus: Jan Troell, Klaus Rifbjerg

Förlaga: Torgny Segerstedt : en levnadsskildring (Biografi)

Skådespelare: Jesper Christensen, Pernilla August och Ulla Skoog med flera.

Untouchable

Untouchable (2011) "Intouchables" (original titel) 112 min - Biografi, komedi, drama. Fransk produktion.

Regissörer: Olivier Nakache, Eric Toledano

Författare: Olivier Nakache, Eric Toledano
Skådespelare: François Cluzet, Omar Sy och Anne Le Ny med flera.

Så blev det äntligen dags för denna film: Untouchable, som jag velat se ända sedan den kom 2011, undrar just varför det ibland tar sådan tid för mig innan jag ser intressanta filmer? Ja, ja, det är så det är. Den här filmen bygger på en sann historia om den franske aristokraten och rullsolsburne Philippe Pozzo di Borgo och hans personlige assistent Abdel Sellou som föddes i Algeriet men som invandrat till Frankrike och levt som kriminell i större delen av sitt liv. Ni kan läsa mer om dem här på denna länk: http://www.telegraph.co.uk/culture/9509665/Untouchable-the-true-story-that-inspired-a-box-office-hit.html

Filmen börjar med en häftig biljakt i Paris med Driss (Abdel kallas Driss i filmen) som chaufför och Philippe som passagerare då de smiter ifrån polisen efter att ha överskridit hastighetsbegränsingarna en hel del. Detta verkar vara ett av deras nöjen men sedan går filmen över till hur början av deras vänskap kom till. 

För det är det som filmen handlar om, en vänskap mellan två helt olika män, som på något vis ändå har något gemensamt som gör att deras vänskap håller och utvecklas. Driss verkar vara precis den sortens man som Philippe behöver i sitt understimulerade och tråkiga liv efter det att han blivit funktionshindrad på grund av en skärmflygningsolycka. 

Men det är inte bara Philippe som behöver Driss, Driss är egentligen i lika stort behov av Philippe och behöver få lite mer ordning på sitt liv och en lön att leva på. Han har ju ingenting, varken boende eller ett riktigt arbete efter det att han kommit ut från fängelset. Att Driss får ett arbete hos Philippe som personlig assistent beror mest på slumpen och vad jag förstår att Philippe såg någonting hos Driss som han inte sett hos någon av alla de andra män som sökte arbete hos honom.

Som helhet tycker jag att filmen var jätteintressant att se och det kändes lite som en film som man mår bra av sedan man har tittat på. Ändå är det ingen tråkig film, den har en hel del humor också och lite romantik om man känner för det. 

Filmen får en 4:a av mig av 5. 

Hugo

Hugo Cabret (2011) "Hugo" (original titel), 126 min - Adventure, Drama, Family - 

16 Mars 2012 (Sverige)

Regissör: Martin Scorsese
Författare: John Logan (manuskript), Brian Selznick (bok)
Skådespelare: Ben Kingsley, Asa Butterfield och Chloë Grace Moretz med flera.

Hugo är en intressant och annorlunda film om en pojke som bor ensam på tågstationen Gare Montparnasse i Paris under 1930-talet. Hur han hamnade där får man reda på under filmens gång. Det är en fascinerande film på grund av sättet som den är uppbyggd på, scenerna är mycket speciella och intressanta, lite som i en fantasivärld trots att den utspelar sig på en tågstation nästan hela tiden.

Hugo har lärt sig att sköta om klockorna på tågstationen av sin farbror som bodde i en slags lägenhet på tågstationen när Hugo kom dit efter det att hans pappa dött. I filmen har Hugos farbror försvunnit så därför är Hugo nu helt ensam. Pappan lärde Hugo hur man lagar saker och ting, bland annat har Hugo en automatisk "docka" som hans pappa försökte att laga men som han inte hann bli klar med innan han dog. Hugo vill fixa till den mekaniska dockan för att på så sätt få något slags meddelande från sin pappa. 

Det är dock inte helt lätt för Hugo att klara sig själv där på tågstationen, där finns en stationspolis som jagar barn som inte har några föräldrar och sätter dem på barnhem. Hugo försöker själv se till att han har något att äta vilket gör att han stjäl från de olika affärerna på stationen. Han träffar en flicka vid namnet Isabell, i samma ålder som han själv, som hälsar på en man som har en leksaksaffär där på stationen. Mannen är inte hennes riktiga pappa men hon kallar honom för det ändå och hon bor med honom och hans fru sedan hon blev föräldralös när hon var liten.

Mitt första intryck av filmen var att den verkade lite småseg och konstig men den födde ändå en nyfikenhet i mig som gjorde att jag ville se mer av den och ju längre jag tittade på filmen desto mer intresserad blev jag av den. Så summeringen av hela filmupplevelsen är att den var väl värd att se på.

Filmen bygger på en Amerikansk historisk fiction bok som är skriven och illustrerad av Brian Selsnick från 2007. Bokens främsta inspirationskälla är den sanna historien om den franska pionjär filmskaparen Georges Méliès. Han gjorde massor av filmer innan första världskriget bröt ut och även mekaniska dockor som man kunde dra upp samt utförde magiska trick som var tekniskt avancerade och drog stor publik när det begav sig.

Argo

Argo (2012) 120 min - Drama, History, Thriller - 12 Oktober 2012 (USA)

Regissör: Ben Affleck

Författare: Chris Terrio (manuskript), Tony Mendez (bok)
Skådespelare: Ben Affleck, Bryan Cranston, John Goodman med flera.

Vilken bra film! Sett ur min synvinkel i alla fall och det är ju det jag ska skriva här på min blogg, eller hur?

Filmen baseras på en sann historia och utgår från boken The Master of Disguise som är skriven av CIA agenten Tony Mendez. Den handlar om ett stort gisslandrama under slutet av 1970-talet och början av 1980 som utspelades i Teheran i Iran. Dramat bottnade i en diplomatisk kris mellan Iran och USA där 52 personer hölls som gisslan av Islamistiska studenter på USA:s ambasad i Teheran.

Nu handlar denna film inte så mycket om alla dessa personer i gisslan utan mer om de sex diplomater som lyckades fly ut på gatan från ambassaden och som sedan gömde sig hemma hos en kanadensisk ambassadör under en tid. Det är dessa personer som man ska försöka rädda från en ganska så säker död om de blir kvar i Iran och hittade.

Men hur ska man få ut dem ur landet? Det är där som CIA agenten Tony Mendez kommer in i bilden och blir den som med hjälp av en påhittad filminspelning ska leta efter inspelningsplatser till en ny science fiction-film vid namn "Argo" och på detta sätt rädda de sex personerna och få dem med på flyget hem till USA igen.

Som alltid gillar jag Ben Afflecks regisserade filmer men också honom som skådespelare och det är han som spelar Tony Mendez. Jag gillar också att en film har en sann historia bakom sig, det ger liksom lite extra sting åt filmen om den görs på ett bra och spännande sätt. Och Argo är en spännande film, från början till slut...

Är du sugen att se denna film eller någon annan så gå gärna in på http://www.canaldigital.se/ och titta på deras utbud. De har bland annat massor av filmer och TV-serier att titta på och över 80 kanaler att välja mellan samt On Demand-tjänster via box och dator.

Anna Karenina

Anna Karenina (I) (2012) 129 min - Drama - 15 Februari 2013 (Sverige)

Regissör: Joe Wright
Författare: Tom Stoppard (manuskript), Leo Tolstoy (roman)
Skådespelare: Keira Knightley, Jude Law, Aaron Taylor-Johnson och Alicia Vikander

Filmen bygger på en roman med samma namn av Leo Tolstoy som gavs ut på svenska 1885. Tolstoj beskriver här den ryska överklassen, vilken han själv så motvilligt tillhörde.

Jag har sett Anna Karenina för länge, länge sedan men då den gamla versionen från 1935 med Greta Garbo och jag mindes inte speciellt mycket av den annat än passionen mellan Anna och Vronskij. Så det var roligt och intressant att se den här nya versionen och fascineras av hur livet levdes där i mitten av 1800-talet.

Filmen handlar om den gifta Anna Karenina och hennes passionerade förhållande med officeren Vronskij. Man får också följa den efter hand lyckligare kärlekshistorien mellan Kitty och godsägaren Levin.

Anna har en son med sin man Karenin som hon är väldigt fäst vid och Karenin arbetar som någon typ av högre uppsatt ämbetsman, vad jag förstår i alla fall. Karenin verkar vara väldigt fäst vid sitt arbete, som går före både Anna och sonen, vilket antagligen gör henne djupt olycklig. Kanske därför som hon lätt blir förälskad i Vronskij när han dyker upp på en tillställning där Anna är.

Det är en stor kärlek som ingen av dem kan motstå även om de i början försöker att avstå från sina känslor, speciellt Anna men de kapitulerar och inleder en relation. Vilket får förödande konsekvenser, särskilt Anna får det besvärligt, eftersom hennes man inte alls vill bli förödmjukad inför öppen ridå och vägrar att gå med på skilsmässa. Även övriga samhället dömer Anna mycket kraftigt och de flesta tar avstånd från henne och hennes val av älskare.

Jag tycker att filmen är välgjord och intressant och man lever sig in i intrigerna. Det jag reagerade på i början av filmen var hur den byggts upp med olika scener som man filmade händelserna i, som en teaterscen ungefär. Jag reagerade också på miniatyrtågen som kördes i ett låtsaslandskap men jag vande mig vid detta "overkliga" efter hand, det gav filmen en speciell karaktär. Även om jag tror att jag hade uppskattat naturliga filmsekvenser. I övrigt är det mest Anna Karenina som filmen kretsar kring, som spelas av Keira Knightley, vilket hon gör bra även om det ibland känns som att hon inte bottnar i Annas känslor fullt ut.

Jude Law spelare Karenin, på ett trovärdigt sätt tycker jag och Alicia Vikander gör en mycket bra tolkning av den lite mera undanskymda rollen som Kitty.

Av mig får filmen en 4:a av 5.