De första scenerna i filmen inleds med att Carl Hamilton infiltrerat en internationell liga som stulit svenska vapen med GPS styrning. Plötsligt utsätts ligan för en attack av några mycket effektiva legosoldater som man inte vet vilka som är deras uppdragsgivare. Hamilton kommer undan men legosoldaterna lyckas stjäla raketerna.
Raketerna kommer i ett senare skede att användas vid ett attentat där en somalisk fredspolitiker dödas av terrorister, samtidigt som en svensk vapentekniker hamnar i ett somaliskt fängelse. Då blir Sveriges statsminister involverad i fallet och hon går med på att anlita ett privat säkerhetsbolag för att få hem svensken, detta under förutsättning att en svensk observatör följer med. Vilket alltså blir Hamilton.
Filmen tar upp olika aspekter som kan vara intressanta, såsom hur ett land hanterar terrorister och hur man blir som människa när man arbetar med att döda människor - i nationens intresse. I alla fall om man heter Carl Hamilton och är en påhittad person, svårt att veta hur mycket av sanning det ligger i denna tolkning av personlighet. Tänker främst på hur reflexmässigt han mördar en annan person när han blir väckt från sin sömn.
I övrigt är det inte riktigt min typ av film i och med allt våld men den är klart sevärd och jag blir involverad i filmen på något vis. Det som jag stör mig på är att man i vissa filmer och även denna då, försöker sig på att ge en väldigt känslomässigt avskalad och kall person, så som jag uppfattar Hamilton, en annan mjukare och mer känslomässig sida. En sida som känns påklistrad mer för filmens skull än för att vara en trovärdig rollfigur.
Av mig får filmen en 3:a av 5, för bra och naturtrogna scener och för filmen tar upp intressanta frågor.
Regissör: Kathrine Windfeld
Författare: Jan Guillou (roman), Stefan Thunberg
Skådespelare: Mikael Persbrandt, Seba Mubarak och Pernilla August
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar