Det låter ju inte så dumt tycker jag eftersom jag hemskt gärna skulle vilja ha en LED-TV då jag inte har någon möjlighet att införskaffa en sådan i dagsläget. Jag har faktiskt ingen TV alls just nu då min lilla "tjock TV" gick sönder för några veckor sedan och det känns ju lite trist eftersom jag framför allt gillar att titta på film.
I vilket fall som helst så gillar jag också att skriva lite om filmerna jag har tittat på som ni kan se utav denna min blogg och jag har hållit på några år med det nu. Då passar det mig perfekt med en tävling om att recensera en film, så varför avstå?
Så välkommen att rösta på min blogg via länken här nere:
http://cdon.bloggportalen.se/vote?option=51
Filmen som jag tänkt att recensera är Taking lives, som är från 2004 och är 103 minuter lång. Genren är mystery, thriller, vilket är mina favoritgenres. Jag har väl en del andra favoriter också bland denna genre men jag ville skriva om en film som jag inte sett tidigare, så då blev det denna som jag tycker lever upp till att vara en av mina favoriter. Kolla gärna in trailern här nere om ni inte sett den tidigare.
Den som regisserat filmen är D.J. Caruso, han är en amerikansk filmregissör som också regisserat filmer som Disturbia och Eagle_Eye. Författare är Michael Pye som skrivit romanen och Jon Bokenkamp som gjort manus och bland skådespelarna kan nämnas Angelina Jolie, Ethan Hawke och Kiefer Sutherland
Som för det mesta, så hade jag hade inga större förväntningar på filmen som jag ämnade titta på. Men kände att det här kunde vara en film där Angelina Jolie kommer till sin rätt, vilket stämde riktigt bra. Hon spelar här FBI:s skickligaste agent Illeana Scott och jag har inget att klaga på där precis. Inte heller klagar jag på resten av skådespelarna där jag tycker att Ethan Hawke är fantastisk i rollen som Costa.
Illeana Scott kallas till Montreal av kommissarie Hugo Leclair som gärningsmannaprofiler redan när det första av flera brutala mord skakar om staden och dess invånare. Att ta in någon från FBI uppskattas inte så värst mycket av resten av Leclairs kollegor eftersom de tycker att de nu har chansen att visa vad de går för, när de äntligen får lite spänning i tillvaron.
Den här filmen är en ganska ruskig film egentligen och den har inte så mycket av värme i sig förutom den passion som uppstår mellan Scott och Costa. Så vill man se en film av varmare budskap ska man nog inte titta på den här. Men vill man ha spänning och en hel del aktivitet då passar "Taking lives" helt utmärkt. För den gör att man får svårt att tänka på annat medan man tittar på den, i alla fall så var det så för mig. Detta säger en hel del om filmen eftersom jag har lätt att flyta i väg i andra tankar om jag uppfattar filmen som tråkig.
Om jag ska vara kritisk mot någonting i filmen så är det att jag upplever den vara lite väl förutsägbar, man vet liksom vad som ska hända i vissa avseenden. En annan grej som jag hakade upp mig på var att det kändes lite svårt ibland att hänga med i hur de olika karaktärerna fungerade, jag tänker då mest på mördaren och Illeana Scott. Karaktärerna känns i vissa avseenden inte riktigt trovärdiga, men så ställer jag mig frågan om de behöver vara det för att en film ska vara bra? Egentligen skulle jag nog svara ja på den frågan, men det är något med denna film som gör att jag gillar den i alla fall. Det finns en stämning i filmen som är väldigt påtaglig och som gör att man rycks med i själva handlingen som uppväger bristerna i Taking lives.
Det hade varit intressant att läsa boken som filmen bygger på, vilket är, som jag skrivit om tidigare, en roman av Michael Pye och den har samma namn som filmen. Att läsa brukar ju ge en annan dimension än vad filmen kan förmedla. Boken kom ut 1999.
Om jag ska ge filmen ett betyg så får den en 4 av 5.
Illeana Scott kallas till Montreal av kommissarie Hugo Leclair som gärningsmannaprofiler redan när det första av flera brutala mord skakar om staden och dess invånare. Att ta in någon från FBI uppskattas inte så värst mycket av resten av Leclairs kollegor eftersom de tycker att de nu har chansen att visa vad de går för, när de äntligen får lite spänning i tillvaron.
Den här filmen är en ganska ruskig film egentligen och den har inte så mycket av värme i sig förutom den passion som uppstår mellan Scott och Costa. Så vill man se en film av varmare budskap ska man nog inte titta på den här. Men vill man ha spänning och en hel del aktivitet då passar "Taking lives" helt utmärkt. För den gör att man får svårt att tänka på annat medan man tittar på den, i alla fall så var det så för mig. Detta säger en hel del om filmen eftersom jag har lätt att flyta i väg i andra tankar om jag uppfattar filmen som tråkig.
Om jag ska vara kritisk mot någonting i filmen så är det att jag upplever den vara lite väl förutsägbar, man vet liksom vad som ska hända i vissa avseenden. En annan grej som jag hakade upp mig på var att det kändes lite svårt ibland att hänga med i hur de olika karaktärerna fungerade, jag tänker då mest på mördaren och Illeana Scott. Karaktärerna känns i vissa avseenden inte riktigt trovärdiga, men så ställer jag mig frågan om de behöver vara det för att en film ska vara bra? Egentligen skulle jag nog svara ja på den frågan, men det är något med denna film som gör att jag gillar den i alla fall. Det finns en stämning i filmen som är väldigt påtaglig och som gör att man rycks med i själva handlingen som uppväger bristerna i Taking lives.
Det hade varit intressant att läsa boken som filmen bygger på, vilket är, som jag skrivit om tidigare, en roman av Michael Pye och den har samma namn som filmen. Att läsa brukar ju ge en annan dimension än vad filmen kan förmedla. Boken kom ut 1999.Om jag ska ge filmen ett betyg så får den en 4 av 5.
Jo, här är allt bra, hoppas det är bra med dig också!
SvaraRadera